Pink flower
Va hemma hos Johanna i kördags och mös, vi tittade lite på tv. Kanalen vi tittade på var VH1 tror jag och då kom det ett program om Pink aka Alecia Beth Moore. Alltså jag vet inte varför men jag har alltid frascinerats av henne. Tycker hon är fett cool. Kanske lite av en förebild , vet inte, men hon gör sin grej liksom and I like it!
Hon växte upp i struliga förhållanden hemma och kom tidigt in i dåliga kompis kretsar med alkohol och droger, men det fanns något i livet som räddade henne, musiken.
Under ett motoccross race träffar hon sin pojkvän, Cary hart som hon gifte sig med 2006. Förhållandet var minst sagt en berg och dalbana. Turnélivet och Careys alla livshotande crasher på sin cross gjorde att de många gånger fick gå skilda vägar en som i en gullig liten film hittar de tillbaka till varandra och är nu in love. sweet!
Pink är en stark karaktär och jag vet inte hur mycket hon spelar på sin attityd för att vara en bra karaktär för sitt yrke, men hon känns rätt genuint härligt kaxig. Hon har skrivit många underbara låtar som jag älskar:
Get the party started, don't let me get me, family portrait, Stupied girls(sjukt rolig video), U + Ur hand, Dear Mr President, So what, Sober, please dont leave me. Man kanske inte alltid tänker på det men hon har en sjuukt bra röst.
Pink var en av de få som med Dear Mr president vågade ifrågasätta George Bush. Don't let me get me och family portrait var två låtar då hon sjöng om sitt egna liv därför tycker jag dessa låtar blir ännu starkare. Starka texter och starka låtar av en stark kvinna. Let's all go pink !
Keep lovin, keep secrets
